Header image
 

 
 

Sverige

Med en area på 449 964 km² är Sverige det storleksmässigt femte största landet i Europa och har en befolkning på drygt 9,4 miljoner människor. Sverige har en låg befolkningstäthet med 23 invånare per km² men med en betydligt högre täthet i södra halvan av landet.

Historia

Under den senaste istidens slutskede vandrade renjägare in över en landbrygga i Öresund. Deras äldsta kända lägerplats, ca 13 000 år gammal, ligger vid Finjasjön i Skåne. De första bosättningarna efter isavsmältningen hör till maglemosekulturen, som är belagd i stora delar av Sydskandinavien. Folk bosatte sig i kärrmiljöer, senare ombildade till mossar där ben- och hornföremål har bevarats väl. Ungefär samtidigt med den sena maglemosekulturen, ca 7500 f.Kr., befolkades också Mellan- och Nordsverige. Till följd av landhöjningen ligger lämningarna efter stenålderns nordliga kustbebyggelse högt över nuvarande strandlinje. Omkring 4000 f.Kr. började jordbruk breda ut sig i Sydsverige. På 3000-talet anlades megalitgravar i form av dösar och gånggrifter. Parallellt med jordbrukskulturer existerade även jakt- och fiskesamhällen. Under bronsåldern (1800–600 f.Kr.) stod södra Sverige i nära kontakt med Mellaneuropa, medan norra Sverige mottog intryck från Ryssland. Från epoken stammar hällristningar, rikt dekorerade vapen och smycken samt stora rösen (t.ex. Kiviksröset). Under järnåldern, från ca 500 f.Kr., utvecklades folkrika kulturområden från Skåne till mellersta Norrland, medan övre Norrland dominerades av nomadiska samer. Utländska skribenter, som Tacitus och Jordanes, omtalade nu folk i Sverige, t.ex. svioner. Kontakterna med romerska riket var betydande under de första seklen e.Kr., vilket ledde till handelsutbyte och skriftutveckling (runor). Under folkvandringstiden (400–550 e.Kr.) uppfördes många befästningar, s.k. fornborgar, och bl.a. Helgö i Mälaren framträdde som handels- och kultcentrum. Mellan 700- och 900-talen var Birka på Björkö en betydande stad, som på 800-talet nåddes av kristen mission. Ansamlingen av rikedom och skapandet av allianser mellan stormän under denna epok ("vikingatiden") resulterade omkring 1000 i uppkomsten av ett svenskt kungarike. Rikets framväxt Riket baserades på stormännen och kyrkan på slättbygderna vid Vättern och Mälaren. Sigtuna och Skara var betydande centralorter. Kontakterna med Danmark, England och Tyskland samt införandet av kristendomen spelade viktiga roller i framväxten av en riksstruktur. Sverige blev ett eget ärkebiskopsdöme 1164. Kungamakten var dock länge instabil, och till mitten av 1200-talet präglades landet av fejder mellan släkter (Stenkilska ätten, Sverkerska ätten och Erikska ätten). Under denna tid var kungamakten bäst rotad i götalandskapen, där ett skatteväsen tidigast växte fram efter utländskt mönster. Huvuddelen av jorden ägdes av fria bönder. Under Birger jarls och dennes söners tid som rikets härskare (1250–90) skedde en genomgripande omvandling av det svenska riket, vilken fortsatte under 1300-talets första hälft. Centralmakten stärktes, städer grundades, lagar stiftades, borgar byggdes, ett andligt och världsligt frälse etablerades och ett råd började verka vid kungens sida. Perifera landskap som Gotland, Värmland, Småland och Hälsingland knöts till kungamakten, och Finland integrerades i riket, stundom under hårda strider mot det ryska Novgorod. Träldomen avvecklades under decennierna kring 1300. Åren 1332–60 kontrollerade den svenska kungen även Skånelandskapen, som senare återtogs av Danmark. Den demografiska och agrara expansionen avbröts 1350, då Sverige drabbades av digerdöden. Befolkningen minskade och många jordar lades öde. En återhämtning skedde från 1400-talets mitt, och den svenska exporten av smör och kött blev betydande. En annan näringsgren av stor ekonomisk vikt var produktionen av järn och koppar i Bergslagen. Genom krig och dynastiska allianser kom hela Norden 1397 att förenas i Kalmarunionen under drottning Margareta. Efter Engelbrektsupproret 1434–36 sönderslets unionen ofta av inre splittring, varför medeltidens slutskede kännetecknades av anarki med täta regentskiften. Genom deltagande i fejderna blev bönderna en makt att räkna med. Ofta styrdes landet av riksföreståndare. År 1520 sökte Kristian II stärka sin kungamakt genom en blodig utrensning (Stockholms blodbad), men redan påföljande år störtades han. I och med valet av Gustav Vasa till kung 1523 gick Kalmarunionen i graven. Kungamakten stärktes markant under Gustav Vasa (1523–60). Genom Västerås möte 1527 drogs kyrkans egendomar in till kronan, vilket blev början på utvecklingen av en svensk protestantisk statskyrka (fullbordad genom Uppsala möte 1593). Skattehöjningarna ledde till flera uppror, som alla nedkämpades, bl.a. Dackefejden. År 1544 blev Sverige arvrike. På 1560-talet drogs riket in i kampen om Baltikum, varefter Sverige utkämpade åtskilliga krig mot Danmark, Polen och Ryssland. Nordiska sjuårskriget (1563–70) medförde svåra härjningar i södra Sverige Stormaktstiden Från 1610-talet resulterade krigen i en framgångsrik expansion som förvandlade Sverige till en nordeuropeisk stormakt. Efter krigen i Baltikum följde krig mot Danmark och deltagande i trettioåriga kriget. Genom freder och stillestånd (Stolbova 1617, Altmark 1629, Brömsebro 1645, westfaliska freden 1648 och Roskilde 1658) utvidgades Sverige till att omfatta hela det nuvarande landet, Finland samt bl.a. norra Baltikum, Ingermanland, Karelen och stora delar av Nordtyskland. Under Gustav II Adolf (1611–32) inleddes även ett inre reformarbete under ledning av rikskanslern Axel Oxenstierna. Sverige fick en väl fungerande fyrståndsriksdag med bonderepresentation, gymnasier i stiftsstäderna, hovrätter, universitet och nya ämbetsverk. Läskunnigheten ökade markant. Med hjälp av valloner och tyskar utvecklades järnhanteringen. Efter motgångarna i skånska kriget 1675–79 gjorde sig Karl XI (1660–97) enväldig 1680. Jordegendomar drogs in till kronan ("reduktionen"), och krigsmakten organiserades i indelningsverket. Stora nordiska kriget (1700–21) ledde inledningsvis till stora framgångar, men efter nederlaget vid Poltava 1709 föll den svenska stormakten samman. Efter frederna 1719–21 återstod endast Finland och en mindre del av Pommern av stormaktsväldet.

Geografi

Sverige ligger i norra Europa, på östra delen av den skandinaviska halvön och sträcker sig över ungefär 14 grader latitud och 13 grader longitud, vilket motsvarar 52 minuter skillnad i soltid. Till ytan är Sverige det 5:e största landet i Europa. Landet gränsar till Norge i väster, Finland i nordost, samt Danmark i sydväst via Öresundsbron. Landet har också maritima gränser till Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tyskland samt Ryssland (Kaliningrad och fasta Ryssland). De omgivande vattnen är Bottenviken och Bottenhavet som utgör en del av Östersjön, samt i sydväst Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Sverige utgör en del av det geografiska området Norden. Öster om Sverige ligger Östersjön och Bottniska viken och den långa kustlinjen påverkar klimatet. I väster ligger den skandinaviska fjällkedjan som såsom bergskedja benämns Skanderna, sedan gammalt också kallad Kölen på både svenska och norska (kjølen). Den skiljer Sverige från Norge. Riksgränsen följer alltsedan 1700-talet ganska exakt själva vattendelaren i denna bergskedja. Älvarna i norra Sverige flyter alltså som regel österut från bergskedjan och hinner ofta bli ganska breda (de så kallade norrlandsälvarna). Södra Sverige är till stora delar jordbruksmark. Totalt sett täcks dock 60 % av totalytan och 75 % av landarean av skog. Sveriges skogsland tillhör den västra ytterkanten av den eurasiska taigan. Befolkningstätheten är också större i de södra delarna, med centrum främst i Mälardalen, Bergslagen, Öresundsregionen och i Västra Götalandsregionen. I södra Götaland rinner många vattendrag upp i mitten av det så kallade sydsvenska höglandet och rinner både åt norr och söder, öster och väster. Vattendragen i södra Sverige blir vanligen heller inte lika långa och stora som i norr. I mellersta Sverige och i Götaland finns dock Sveriges största älv när det gäller vattenföring och avrinningsområde: Klarälven-Göta älv, som bland annat inkluderar sjön Vänern. Sverige är ovanligt tätt på sjöar av olika storlek, tillsammans med Finland. Sveriges högsta berg är Kebnekaise, på 2 104 meter över havet. De två utmärkande största öarna är Gotland och Öland, de två största sjöarna är Vänern och Vättern. Sverige är 1 572 km från norr till söder och den största bredden är cirka 500 km (se även Sveriges ytterpunkter). Skog, vattenkraft och järnmalm är viktiga naturtillgångar, liksom mangan i östersjön, koppar, bly, zink, guld, silver, uran, arsenik, volfram och fältspat.

Ekonomi

Svensk ekonomi genomgick stora svängningar under 1990-talet. Då decenniet började rådde fortfarande högkonjunktur med hög sysselsättning och en mycket låg arbetslöshet. Vändningen i ekonomin kom mycket snabbt och blev starkare än vad de flesta då trodde. Tillväxten blev negativ åren 1991-1993. Under denna period steg arbetslösheten till ca 9 procent av arbetskraften, vilket skall jämföras med 1,5 procent 1989. I takt med att BNP föll och arbetslösheten ökade försämrades de offentliga finanserna. Under 1994 och 1995 återhämtade sig ekonomin. Återhämtningen kom dock av sig under 1996 och 1997 till följd av en svagare internationell konjunktur. Från och med 1998 tog tillväxten fart. BNP ökade med ca 2,6 procent mellan 1995 och 2004. Under denna period var tillväxten i Sverige högre än i andra EU-länder och i USA. Som en följd av den goda ekonomiska utvecklingen ökade sysselsättningen medan arbetslösheten minskade.

Klimat

Sverige har ett oftast milt tempererat klimat med stora temperaturskillnader, trots sitt nordliga läge, vilket beror på värme från Golfströmmen. I södra Sverige är lövträd dominerande, i norr barrskogar, med tall och gran, och härdiga björkar vilka dominerar landskapet. I Sveriges nordligaste del, som präglas av fjäll, har landet ett subarktiskt klimat. Det betyder längre, kallare och snösäkra vintrar. Under delar av sommaren är det midnattssol (solen går inte ner) i allra nordligaste Sverige (norr om polcirkeln), medan det under delar av vintern är totalt mörker.

Religion

Sverige är ett av världens minst religiösa länder. I Sverige finns flera andra trosåskådningar representerade, bland annat till följd av invandring från andra delar av världen. Romerska katoliker, den kristna ortodoxa kyrkan, muslimer och frikyrkliga protestanter är vanliga religiösa inriktningar.

Snabbfakta

Huvudstad Stockholm
Officiellt språk Svenska
Yta 449 964 km²
Valuta Svensk krona
högsta punkt Kebnekaise 2 104[5] m ö.h.
största sjö Vänern 5 648 km²
längsta flod Klarälven–Göta älv 720 km





Header image

Skicka mail




header image 2

header image 2